Sista tanken

Det pigga hövvet infann sig aldrig så jag får reflektera utan det såhär på kvällskvisten innan slutseminariet.

Jag är väldigt glad över att ha valt gestaltning även om läget stundtals känts lite kaotiskt och osäkert. Det har varit en spännande process och jag tror att jag har lärt mig en hel del. Det var som sagt intressant att se alla andra gruppers redovisningar och man börjar verkligen fundera på livets stora frågor när man "drabbas" av så många intryck under loppet av bara 2 dagar. Det går kanske inte att ta in allt iof, men valda delar har ändå fått mig att tänka lite mer än jag brukar.

Sokratiska samtal är nåt som jag skulle vilja testa mer, det känns som att det blev lite avhugget efter Philgrens föreläsning iom att schemat ändrades och så. Men jag fick definitivt mersmak och det skulle vara spännande att prova på VFU t.ex. Undrar hur det skulle gå. I en högstadiemiljö kan jag tänka mig att en enda skeptisk och "cool" elev skulle kunna sabba ett helt sokratiskt samtal och få resten av eleverna att inte kunna delta ordentligt. Jag tycker nästan att det kan vara så i vuxen ålder också ibland. Märkligt.

Det kommer kännas lite konstigt att på torsdag återgå till "vanlig" studieform igen, jag som precis hade vant mig att svassa runt på HDK. Jag tror t.o.m. att jag på egen hand skulle hitta till microvågsugnarna nere i källaren...

Nu är jag uppe för länge igen. Men det får jag. Jag är 28 år.

Tack för dessa veckor! Jag avslutar med ett gulligt ordskämt.

Videon

Ok gött folk!

Nu ligger den eminenta föreställningen uppe på internet och går att ses här.

Hoppas det är ok att jag la upp den på Vimeo istället för att lägga upp en länk med filen. Eftersom jag inte lagt in några söktaggar så tror jag den kommer förbli rätt anonym men om det ändå är nån som känner sig obekväm med att den ligger där, hör av er så tar jag bort den.

Jag återkommer med sista reflektionen när jag är piggare i hövve.

Tack för idag!

Snart klart slut

Imorrn smäller det!

Denna sista vecka har varit rätt händelserik, och processen har (om än lite trögt ibland) gått framåt en hel del. Det känns som att vi har bra koll på vad vi ska göra imorrn och även om det tekniska känns lite osäkert så tror jag att det kommer gå bra! Ska även bli väldigt spännande att höra publikens tankar.

Redovisningarna idag tyckte jag var imponerande och det som väckte mest tankar hos mig var dels installationen som handlade om hur vi placerar varandra i olika fack och dels den med bilderna som visade olika sidor av en personlighet.

Jag började fundera på vilket/vilka fack jag själv placeras i av folk och om jag är nöjd med dessa fack. Förmodligen är jag nöjd med vissa och mindre nöjd med andra. Kom även på att jag nog själv är en riktig "placerare", för liknande som Anders G beskrev började jag direkt fundera kring vilken av bilderna som var "den riktiga" personen som gjort kollaget. Även om dessa placeringar av varandra ofta är nödvändiga fick jag en liten ögonöppnare och ska nog försöka att se lite fler bilder av folk innan jag bildar mig en uppfattning om vilka dom är.

Installationen med bildkollagen fick mig att börja fundera på vilka kort jag själv skulle satt upp om jag skulle gjort samma sak. Jag tror att jag är lite av en social kameleont och beter mig på rätt många olika sätt beroende på vilket sammanhang jag befinner mig i. Det skulle vara sjukt intressant att göra nåt slags experiment och se vad som skulle hända om jag valde ett enda sätt och använde det i alla sammanhang. Skulle det ens gå att genomföra utan att koncentrera sönder sig?

Det ska jag inte fundera på nu för nu ska här sovas och laddas inför morgondagens storshow. Hur ska det gå?? Säkert bra! Om inte är som sagt processen det viktiga.

KÖÖÖÖR!

Usch

Tänk att hur bisarra saker man än hittar på finns det nästan alltid på riktigt.. Obehagligt.

Hello Katti (&co)

Ja jösses. Så var det helg ännu en gång efter en rafflande vecka. 

Jag har genomgående varit ganska skeptisk till att vår gestaltning mer liknar teater än performance pga alla repliker. Har känt mig lite som en tjurig tonåring som inte är helt nöjd med andras idéer men som heller inte har några bättre att komma med själv. Men nu börjar jag förlika mig med det faktum att det helt enkelt får bli en slags hybrid vi kommer framföra och att det är lika bra att försöka jobba med det vi hittills kommit fram till, istället för att försöka komma med något helt nytt. Det ska nog gå bra!

Repetition pågår.

Vad som jag däremot tycker känns viktigt att lyfta fram är själva budskapet i de olika scenerna och i gestaltningen som helhet. Det känns som att saker och ting lätt svävar iväg när scenerna diskuteras och att man drar till med olika bisarra och absurda saker bara för att få utlopp för sin "sjuka humor" utan att egentligen ha någon tanke bakom. Nu låter jag säkert som världens surkart, och det är klart att man ska kunna använda sig av humor för att få fram vissa budskap, men jag tycker inte att den ska vara central i detta sammanhang.

I övrigt älskar jag humor. Tycker om skämt och att ha kul.

Så här kul är jag egentligen.

Spånandet i de mindre grupperna ang. de olika scenerna tycker jag funkade skitbra och det kändes som att vi var överens i gruppen om vad vi ville att "vår" scen skulle säga. Självklart blir det en helt annan sak att arbeta i en grupp om 15 pers och det är ju oundvikligt att man tycker olika. Jag kan känna att trots att alla får komma till tals kan vissa personer ha en starkare vilja och därmed lättare för att få igenom sina idéer. Det är ganska spännande när man tänker på att alla vi som går lärarlinjen ju faktiskt utbildar oss till ett yrke som innefattar en ledarroll. 15 ledare som ska samarbeta och bestämma lika mycket. Lite "Stjärnorna på slottet"-syndrom. Med tanke på det har grupparbetet i den här stora gruppen gått rätt smärtfritt. Själv har jag väldigt svårt att se mig själv som ledare, vilket har varit mitt stora "issue" i mina funderingar kring huruvida jag ens borde bli lärare eller inte. Nåväl, den som lever får se. "Allt löser sig" - världens bästa devis.

Håller med vikarierna om att såna här stora textstycken kan vara rätt trökiga och jobbiga att läsa så i fortsättningen ska jag försöka skriva kortare och mer frekvent. Försöka i alla fall.

Lycklig helg!

Lite till

Denna vecka har jag känt mig lite kreativt trög. Vet inte om det beror på för lite sömn, dålig kost eller bara ren otur. Men några saker har jag iallafall lyckats åstadkomma. I måndags t.ex., satte vi igång med byggandet av våra sop-samhällen. Det kändes lite jobbigt i början när jag såg samhälle efter samhälle byggas upp omkring mig medan jag själv satt där och petade med min visp, men efter ett tag kom jag igång med mitt bygge och på tisdagen stod pjäsen klar; "Kommunikationens mekanik" som Sofia så fint uttryckte det. (Hoppas det är ok att jag stjäl det namnet rakt av, tyckte det passande så fint).

Min tanke var att vispen skulle symbolisera samhällets förmåga att med rätt medel kunna sammanföra människor med liknande värderingar, intressen och behov för att skapa en gemenskap. Men eftersom vevfunktionen som skulle symbolisera själva sammanförningen (och som jag förövrigt är mycket stolt över) inte riktigt framgick, fick jag en massa andra spännande associationer på mina lappar. Allt från "soptipp" och "missbruk" till "fångade" och "vatten". Intressant! 
(När jag tittar på bilden nu ser jag att installationen passar fint in i mitt inringade område. "Pretto-cirkeln" lönade sig med andra ord!) 


I torsdags såg jag "Du levande" för andra gången, och med lite nya ögon skulle jag nog påstå. Tidigare har jag inte tänkt så mycket på de konstnärliga tankarna bakom filmen utan sett den i rent humorsyfte, precis som föregångaren "Sånger från andra våningen". Men i och med att vi diskuterade filmen efteråt fick man lite nya funderingar kring hur man skulle kunna tolka de olika scenerna. Som inledningsfråga i vårt "typ" sokratiska samtal bestämdes "Vilken är din favoritscen i filmen?" och det blev en hel del olika svar med olika motiveringar som var intressanta att höra. Det känns lite som att den här typen av film ofta delar upp folk i två läger, vissa tycker den är genial och vissa tycker den är skräp. Jag lägger mig nog (som så ofta) någonstans emellan. Jag kan stundtals hålla med dom som tycker den känns rätt seg och nästan provocerande absurd ibland, men samtidigt tycker jag den har en del riktigt roliga scener och ger mig nåt. Jag vet inte riktigt vad. Kanske är det så enkelt att den gråbleka misär som genomsyrar filmen får en själv att känna sig som en färgsprakande och lyckad person. 


På måndag är det gestaltning. Det ska bli spännande att se vad alla har för fina shower att bjuda på. Själv känner jag mig nog en aning förvirrad om jag ska vara ärlig, men någonting har vi iallafall fått ihop i gruppen. Roxette kommer vara involverade. Otippat! 

Början

Då var den första veckan, eller snarare de 3 första dagarna avklarade. Det känns som 3 jäkligt effektiva dagar och vi har hunnit med en hel del, i alla fall i jämförelse med vad jag är van vid. Tycker gruppen känns bra också, även om man inte känner alla så känns stämningen skön och avslappnad. Mycket trevliga ungdomar!

Introduktionen i tisdags gav ett bra första intryck och jag gillade att saker och ting gjordes lite annorlunda, som t.ex. det här med att presentera sig via ett föremål. Jag har dock märkt att jag blir ganska velig i såna situationer, och lägger lite väl stor vikt i att hitta nåt klockrent, precis som om man bara skulle få en enda chans att berätta vem man är och sen är det kört. Så är det ju inte riktigt.

Igår kom första mötet med de sokratiska samtalen. Även om vi hittills bara har fått en introduktion och testat lite, har jag på känn att det är nåt som verkligen är värt att prova med eleverna när man kommer ut som lärare. Det var spännande att se hur engagerad man kan bli när man väl ger sig in i att analysera och diskutera exempelvis en bild. Diskussionerna var bra och alla i gruppen fick, som jag uppfattade det, komma till tals. Jag skulle inte beskriva mig själv som en jättedjup person och är väl rätt ovan vid att diskutera den typ av frågor som togs upp, men eftersom vi ägnade hela dagen åt ämnet fick man verkligen chansen att komma in i det hela. Eftersom jag saknar en del erfarenhet av djupare diskussioner har jag märkt att jag ibland kan känna mig lite som en bluff. Att jag egentligen inte vet vad jag pratar om och att om någon säger emot mig är det säkert den som har rätt. Men övning ger färdighet! Jag ser fram emot att få utveckla mina skills och räknar med att vara proffs på sokratiska samtal när dessa veckor är över... 

"Ett samhälle söker sin berättelse" heter ju själva temat på den här gestaltningen och idag har vi fått associera kring just orden "samhälle" och "berättelse". Sen fick vi ringa in ett område där vi skulle bygga ett samhälle och jag kände mig lite pretto när jag upptäckte att alla utom jag gjort fyrkantiga markeringar. Övningarna kändes hursomhelst användbara och det är intressant att se hur pass olika associationer folk har till ett och samma ord. Ska bli spännande att se hur det går med mitt lilla kultursamhälle nästa vecka...

Efter dagens slut gick jag och Anna till den gigantiska telefonen vid NK och ringde min syrra från den. Jag säger bara det; FRAMTIDEN ÄR HÄR! 

God helg!