Hello Katti (&co)

Ja jösses. Så var det helg ännu en gång efter en rafflande vecka. 

Jag har genomgående varit ganska skeptisk till att vår gestaltning mer liknar teater än performance pga alla repliker. Har känt mig lite som en tjurig tonåring som inte är helt nöjd med andras idéer men som heller inte har några bättre att komma med själv. Men nu börjar jag förlika mig med det faktum att det helt enkelt får bli en slags hybrid vi kommer framföra och att det är lika bra att försöka jobba med det vi hittills kommit fram till, istället för att försöka komma med något helt nytt. Det ska nog gå bra!

Repetition pågår.

Vad som jag däremot tycker känns viktigt att lyfta fram är själva budskapet i de olika scenerna och i gestaltningen som helhet. Det känns som att saker och ting lätt svävar iväg när scenerna diskuteras och att man drar till med olika bisarra och absurda saker bara för att få utlopp för sin "sjuka humor" utan att egentligen ha någon tanke bakom. Nu låter jag säkert som världens surkart, och det är klart att man ska kunna använda sig av humor för att få fram vissa budskap, men jag tycker inte att den ska vara central i detta sammanhang.

I övrigt älskar jag humor. Tycker om skämt och att ha kul.

Så här kul är jag egentligen.

Spånandet i de mindre grupperna ang. de olika scenerna tycker jag funkade skitbra och det kändes som att vi var överens i gruppen om vad vi ville att "vår" scen skulle säga. Självklart blir det en helt annan sak att arbeta i en grupp om 15 pers och det är ju oundvikligt att man tycker olika. Jag kan känna att trots att alla får komma till tals kan vissa personer ha en starkare vilja och därmed lättare för att få igenom sina idéer. Det är ganska spännande när man tänker på att alla vi som går lärarlinjen ju faktiskt utbildar oss till ett yrke som innefattar en ledarroll. 15 ledare som ska samarbeta och bestämma lika mycket. Lite "Stjärnorna på slottet"-syndrom. Med tanke på det har grupparbetet i den här stora gruppen gått rätt smärtfritt. Själv har jag väldigt svårt att se mig själv som ledare, vilket har varit mitt stora "issue" i mina funderingar kring huruvida jag ens borde bli lärare eller inte. Nåväl, den som lever får se. "Allt löser sig" - världens bästa devis.

Håller med vikarierna om att såna här stora textstycken kan vara rätt trökiga och jobbiga att läsa så i fortsättningen ska jag försöka skriva kortare och mer frekvent. Försöka i alla fall.

Lycklig helg!